Direktlänk till inlägg 11 april 2013
Just när bäbis föds så fick jag honom till mig, hans varma, nästan ljumna huvud låg på min kind. Han var lite blodig och hade lite fosterfett, men jösses så söt han var! Han var fuktig och lite kladdig, luktade så där gott :) Jag gosade lite innan Stefan och BM gick iväg för att mäta och väga honom, han vägde 4110g och var 52cm lång. Allt var toppen med honom, han fick 10or på alla "betyg" och han mådde jättebra. Medan läkaren häftade ihop min mage och gjorde iordning så fick han ligga hos mig och Stefan satt bredvid. All stress och rädsla var fullkommligt bortfluget, narkosläkaren kopplade bort allting ifrån mig (dock fick jag ha kvar syrgasen) det gröna skynet drogs också bort och alla i rummet var glada, skojade och grattade till höger o vänster. Fy, får man verkligen vara så lycklig som vi var då?!
Efter ca 10-15minuter så var allt klart, stefan och bäbisen gick iväg upp på vårat rum uppe på BB medan jag fick åka till uppvaket. Där fick jag ligga längst ut mot fönstret, solen sken på slottet, det var mycket folk ute, min bäbis mådde bra, jag mådde bra och hade klarat mig, jag var lugn, glad och lycklig. Åhh vad ajg längtade eftera tt få åka upp till Stefan och bäbisen. Jag blev uppkopplad till en blodtrycksmätare och EKG, sköterskan kom och pratade lite, klämde på magen för att försöka pressa ut lite blod och kolla så att livmodern började dra ihop sig. Jag började frysa lite och fick en varm filt över mig. Jag kunde inte sluta le, jag nästan skrattade för mig själv... min underbara bäbis, så fin han va och den lycka o lugn som kom när han skrek.. wow :) Jag somnade nästan vid ett ögonblick på uppvaket tills jag hörde att en gammal dam bredvid mig behövde kissa (hihihih hoppa över nån rad om ni är känsliga) hon hade opererats och var för gammal för att gå på toa/eller ha kateter så hon fick ligga o kissa i ett bläck hahaha jösses vad man är utlämnad när man är på sjukhuset. Det var ju bara ett skynke mellan oss så jag försökte diskret hålla för öronen för att slippa höra nått :) Vid ett tillfälla så började det pipa vid min maskin (?), sköterskan kom och sa att den tyckte jag andades för sällan hihi hon sa till mig att andas lite snabbare så slutade det pipa :) Detta hände två gånger, men tror att det var för jag var så trött och somnade nästan, kanske andas lite saktare då, i dont know, det var inget hon brydde sig så mycket om. Hlr och häpna, efter 1½ timme bara så hade bedövningen släppt så pass mycket att jag fick komma upp till bäbisen o Stefan!! De kollar så att man kan röra benen och lyfta upp rumpan ifrån sängen, då anses man som OK att åka ifrån uppvaket. Åhhhhhh jag bara log och var så förväntasfull medan BM körde mig i korridoren, ut mot hissen och upp till avdelningen. Hon rullade in mig på rummet och där låg bäbisen på Stefans bröst och sov. Han var så lugn, så fridfull och så vacker, massa känslor kom över mig igen och jag bara slet åt mig bäbisen och höll om honom :) Så liten, så rund, så mjuk och varm, så otroligt fin var han där han låg med sin vita mössa :) Min bäbis
Bilderna på den här sidan är under copyrightskydd, vilket betyder att du inte får använda bilderna utan min tillåtelse!